Viran Larsson i Ockelbo firar sin 107:e jul

Viran Larsson i Ockelbo firar sin 107:e jul

"Jag ska lägga julklapp under granen som vanligt"

När Viran Larsson var liten hade man stearinljus i granen och åkte med häst och släde till julottan.
I år firar hon sin 107:e jul - med en ny platt-tv på plats.
”Tiden går så fort nu. Tur att jag hann få på julduken på bordet!”, skrattar Viran och klappar på bordsskivan i sitt rum på Bysjöstrand i Ockelbo.

Det blir en vit jul i Ockelbo ändå. Det snöar två dagar före dopparedan när jag hälsar på Viran Larsson, född 27 juli 1908.
Hon var 10 år när första världskriget tog slut, och 31 när det andra började. Hon har upplevt 23 statsministrar, av vilka hon sätter Per Albin Hansson högst.
”Förr var det gubbar man kunde lita på. Tänk om de kunde hjälpas åt lite mer, politikerna”, säger Viran, som växte upp på en stor bondgård i Ovansjö.
”Jag hade inte så många lekkamrater, men det fanns gott om ”mentorer”, damer som lärde en hur man skulle vara.”
Viran fick tidigt lära sig att ära Gud och konungen, och leva efter deviserna värdighet, ödmjukhet och respekt, att alltid hjälpa både stora och små, och aldrig döma en människa.
”Det finns alltid något som är bra i alla”, säger Viran.

Julen var en stor och viktig högtid när Viran var barn.
”Då slaktade vi grisen och tog stortvätten”, berättar hon.
”Vi hade lutpulver i småburkar och kokade upp i pannmuren. Det blev riktigt trångt i ’brysstun’ när alla skulle tvätta”.
Av grisen blev det pressylta, köttbullar och annan julmat.
”Vi hade gran med levande ljus. Det var riktigt farligt men man var ju tvungen. I granen hängde julpapperskarameller som man fick klippa loss med förbundna ögon. Det kunde dröja innan man fick just det man var ute efter.”
”Man gav nästan inga julklappar alls när jag var liten. Men en gång fick jag en tvåkrona och en sagobok, det var otroligt!”.
”Till julen fernissade man korkmattan i köket. Och värmde upp kakelugnarna och kaminerna i bondgårdarnas festsalar. Men man måste ha mamelucker för det blev aldrig riktigt varmt ändå”, minns Viran.

På juldagens morgon åkte alla häst och släde till julottan.
Viran avbryter sig själv med att berätta en favorithistoria.
”Pojken åkte till kyrkan med sin farmor, som somnade i kyrkbänken. När högmässan var slut kom prästen ned och sa till pojken: ’Nu måste du väl väcka din farmor?’. Då sa pojken: ’Det får du göra, det var ju du som gjorde så hon somna.’”
Vi skrattar gott samtidigt som Viran får in dagens post på rummet. En rejäl bunt med julkort är det, ett med spanskt frimärke.
”Ja, jag har fått julkort från både Spanien och Amerika”, berättar Viran nöjt innan hon fortsätter berätta.


Egentligen minns Viran de jular hon firade när de båda döttrarna var små som bäst. Då hände det att hon var tomte.
”Vi bodde i Hamrånge där min man Anders hade stor släkt. Då kom de alla hem och skulle ha mat. Då var det bra att ha mycket konserverat.”
Tomten är fortfarande med på julen, även på Bysjöstrand.
”Vi lägger våra klappar under granen härnere och så kommer tomtarna och delar ut”, säger Viran.
Till sist, vad tycker du att man kan ge sina gamla i julklapp?
”Jaa du, man har ju allt man behöver. Kanske något gott att äta, eller blommor?”, tipsar Viran.

av Elina Sorri
2014-12-23

Bilderna nedan:
En välkomnande hälsning på Bysjöstrand där Viran bor.
En vacker pinnspets som Viran gjort. 
Viran tycker om utsikten över Pålsgården från sitt fönster.
(Samtliga foton är klickbara för större bild)