Anlagd skogsbrand i Ockelbo - för svedjenävans skull

Anlagd skogsbrand i Ockelbo - för svedjenävans skull

Hotade arter räddas när Bergvik naturvårdsbränner öar i Fjärden

I måndags låg röken tät över sjön Fjärden söder om Kolforsen en halvmil utanför Ockelbo.
Stora Enso, som förvaltar marken åt Bergvik Skog, brände fyra öar, totalt 17 hektar, av naturvårdsskäl.
Som oförlösta popcorn har det legat fröer i marken som nu kan studsa till liv och blomma ut – som brandnävan och svedjenävan till exempel.
(Fotot ovan: Anna Femling) 

Bergvik Skog, som äger ungefär hälften av skogen i Ockelbo kommun, naturvårdsbränner ett noga utvalt skogsområde varje år. Syftet är att skapa bra livsmiljöer för en mängd arter som är beroende av att mark och ved i skogen brinner då och då.

Tommy Lingblom och Per Mellström övervakar öbränningen från sjön. 
Foto: Stefan Gustafsson 

Naturligt sett borde de flesta skogar i våra trakter brinna med ett intervall på cirka 100 år, men när man började inse skogens höga ekonomiska värde började man bekämpa skogsbränder till varje pris.
Det har lett till att över 100 arter är hotade på grund av att de naturliga bränderna som tidigare skedde i vårt ekosystem har stoppats och hindrats effektivt sedan mitten och slutet av 1800-talet.

Ett sätt att ge dem nytt liv är att genomföra naturvårdsbränningar, att man aktivt bränner skog.
Vid en brand skapas död ved som kan utnyttjas av insekter som exempelvis raggbocken. Mosippa är en annan art som gynnas av regelbundna bränder.
Branden kan också väcka växter till liv vars frön legat och vilat i marken sedan förra gången området brann, som exempelvis brandnäva och svedjenäva. Likt popcorn studsar de till liv och kan blomma ut när hettan varit tillräckligt stark.

Det kan vara svårt att tro det, men här blir det redan nästa år ett eldorado av arter som väntat på att marken och veden ska genomfaras av eld.
Foto: Anna Femling 

Bergvik Skog har ett beting på att bränna ett visst antal hektar varje år. Storleken kopplas samman med hur mycket hyggesareal man tar upp.
”I Ockelbos distrikt motsvarar det en bränning på cirka 30 hektar varje år. Den här gången brände vi 17 hektar, men eftersom öarna bestod av skog med högre naturvärden så räknar man upp arealen enligt en viss kvot”, förklarar Per Mellström, bränningsledare för Stora Enso under naturvårdsbränningen i Fjärden.

Skogsvårdsstyrelsen – och räddningstjänsten - är med och tycker till om vilka områden som är lämpliga att bränna.
”Man bedömer självklart naturvårdsnyttan, men försöker också göra det så effektivt som möjligt, det vill säga att man väljer ett område som uppfyller betinget under ett tillfälle per år eftersom det krävs lika mycket förberedelser för en liten bränning som en stor. Dessutom ska det finnas tillgång på vatten och vara säkert att utföra bränningen”, säger Per Mellström.

Säkerheten är rigorös när elden anläggs enligt naturvårdsbränningens alla regler. En helikopter står stand by om olyckan mot förmodan skulle vara framme.
Foto: Anna Femling
 

Rent praktiskt är det en hel vetenskap kring hur man anlägger en naturvårdsbrand för att den inte ska sprida sig utom kontroll. En helikopter med vattenbehållare står stand by och de som sköter bränningen har ständig kontakt med räddningstjänsten.
”Det är både för vår egen skull, och för att man ska kunna lugna oroliga människor som känner brandröken och ringer och larmar”, säger Per Mellström.

av Elina Sorri
2015-07-01