Kung i kranen: Dick Blank, 71

Kung i kranen: Dick Blank, 71

"Jag kunde inte säga nej, det är så kul!"

Ingen kan undgå att lägga märke till den 25 meter höga kranen som reser sig över bygget vid Perslunda. Den syns vida kring i Ockelbo.
Kranföraren syns däremot inte lika bra.
Men i hytten sitter pensionären Dick Blank, 71, och har det skoj.

Byggkranar är klassiska symboler för utveckling och tillväxt. Den visar att något händer: man tror på framtiden och vågar satsa. Dick Blank som sitter i lyftkranens hytt 25 meter ovanför marken vid Perslunda tror också på den nya skolan.
”Det här blir väldigt bra för ungarna”, säger han medan han spakar den 40 meter långa kranens kedjor med den precision som bara 45 år med kranförarkort på fickan kan ge.
”Alltid på toppen!” har någon klottrat med svart tusch i hytten, strax ovanför panoramafönstret.

 

Dick Blank jobbar för Svenska Kran, som ringde upp i stort behov av en inhoppare. Det är ont om folk med kranförarbevis.
”Här på bygget tycker de att jag är tokig som jobbar fast jag är pensionär. Men jag tycker bara att det är kul. Jag var armerare innan jag började köra kran så jag är van att gå på byggen och slänga käft”, säger Dick.
Han har ett par veckor kvar på sitt kontrakt. Sen kommer en ordinarie anställd och tar över.
”Då ska jag sticka ut med husvagnen på spelmansstämmor”, säger Dick som avslöjar att han spelar basfiol.  


Just den här dagen håller Dick på att lyfta sex ton tunga golvfundament i betong upp på andra våningen av den nya Perslundadelen. På ett lastbilsflak på ena sidan av kranen står två personer som fäster balkarna i lyftanordningen, och så rattar Dick klumparna över till andra sidan där två andra står redo att ta emot blocken och putta dem på plats.
”Jag sitter faktiskt inte här uppe så mycket, för det mesta fjärrstyr jag hela kranen från marken, med en dosa på magen. Men när grejerna ska upp på taket måste jag ha överblick.”

Utsikten är magnifik. Men det gungar en aning uppe i hytten. Man kan bara tänka sig kraften om ett sex ton tungt betongblock kommer i svang. . 
”Blåser det för mycket blir det farligt, max 15 sekundmeter får det vara”, säger Dick som tillägger att de som jobbar på marken måste vara extra försiktiga när det blåser, eftersom lasten som hänger i kranen kan bete sig lite nyckfullt då.

 

Dick nynnar till P4-musik i sin hytt, samtidigt som han ger och tar korta, snabba instruktioner från killarna på marken i sin kommunikationsradio.
”De är lite dåliga på att prata i radion. Ibland har de sagt halva meningen innan de trycker in knappen”, ler Dick.
”Nu kan du sträcka in”, sprakar det i radion.
Katten kallas stycket som glider längs med kranens undersida.
”Katta ut säger de, när kedjan ska längre ut. Och Hönan är blocket längst ned på kedjorna”, förklarar Dick.

När alla fundamenten lyfts från flaket till taket sammanfaller det med rast på hela bygget.
”Då tackar vi för oss!”, sprakar det i Dicks komradio.
”Tack själv!”, svarar Dick.
De små figurerna därnere går iväg mot språklängan där byggarna har sitt lunchrum. Men Dick stannar uppe i kranen.
”Jag har kaffe med mig häruppe, och några korsord. Jag är för gammal för att klättra upp och ned i onödan”, ler Dick.

av Elina Sorri
2015-05-11