Två ben i Micke Anderssons företag i Mo

Två ben i Micke Anderssons företag i Mo

"Körningen är ett gift - och jordbruket en hobby"

Företagardialogen i Ockelbo kommun rullar vidare.
I fredags besökte kommunalrådet Magnus Jonsson (S) och företagsrådgivaren Mimmi Ekström Micke Anderssons gård i Mo utanför Ockelbo.
Härifrån driver han dels ett åkeriföretag med timmerkörningar, dels ett jordbruk med hö- och spannmålsodling. Det blir inte många lediga timmar över i veckan, men det verkar okej.
”Ja, jag stortrivs med att köra - och jordbruket är mer som en hobby”, säger Micke Andersson leende.

De är två som håller timmerbilen rullande; Micke och sonen Johan, 23. Framtiden som egen åkare är dock högst osäker för tillfället: det egna företaget är medlem i Skogsåkarna, som nyligen förlorat Stora Enso som storkund.
”Jag kör fortfarande åt Stora, Mellanskog och Siljan fram till årsskiftet, men i det långa loppet är det nog så att det krävs att jag investerar ytterligare ett par miljoner i en ny bil med kran, om det ska gå”, säger Micke Andersson och låter tveksam.
Men det är ingen tvekan om att han älskar jobbet.
”Att köra är som ett gift, när Johan har kört några dagar börjar man längta efter sin tur”, skrattar Micke.

Företagsrådgivaren Mimmi Ekström och kommunalrådet Magnus Jonsson (S) besöker Micke Anderssons Åkeri i Mo. 

Det var tre år innan Micke föddes, 1963, som hans föräldrar köpte gården i Mo. Som 24-åring tog Micke över. Då hade han kört skördare i skogen i några år, men börjat få problem med ryggen, troligen belastningsskador från arbetet.
Mellan 1993 och 2003 satsade han i stället stort på köttdjur, hade över 100 stycken när de var som flest.
När djurhållningen avvecklades gick Micke tillbaka till att köra skogsmaskin, och timmerbil.  2011 köpte han både bolag och bil av sin arbetsgivare som ville trappa ned.

Sönerna Victor och Johan hjälper till med körningar i företaget, både i timmerbilen och på gården. 

Kring gården brer ängar och åkrar ut sig åt alla håll. Ägorna består av 15 hektar egen mark, och 90 hektar skog; resten arrenderas.
För de flesta jordbrukare vill det till att man hittar bisysslor för att få ekonomi på gården. Här har Micke stor hjälp av sin yngsta son Victor, 19.  Familjen sköter både sina egna åkrar, och andras på beställning. Vintertid blir det mycket snöplogning.
”Jordbruket är mitt största fritidsintresse. Det känns inte som jag jobbar när jag pysslar på gården”, säger Micke vid kaffebordet i det stora, nyrenoverade köket.

Magnus Jonsson och Mimmi Ekström passar på att fråga hur Micke upplever sina kontakter med kommunen, som företagare. Just nu håller han, som privatperson, på att gräva om sitt avlopp, efter ett föreläggande.
”Jag tänkte att det skulle bli ett jädra krångel, men det blev det inte. Och nu när det snart är klart känns det bra. Ibland saknar man kontakt med andra företagare, för att vrida och vända på frågor man har gemensamt, men man har ju aldrig tid att prioritera såna möten”, konstaterar Micke.  


Att Ockelbo kommun upplever en sjunkande trend i Svenskt Näringslivs företagsranking kan han inte förklara.
”Nej, jag vet inte vad problemet är. Själv kände jag lite irritation när jag fick olika delar av avgiften kring det nya avloppet i olika kuvert vid olika tillfällen; det kan ju vara såna småsaker som gör att man kryssar i något negativt i en enkät just den dagen”, funderar Micke.

Det är snarare politik på en högre nivå som påverkar hans vardag som egenföretagare i åkeribranschen. Bränsleskatten kommer upp vid bordet som ett exempel.
”Har man som jag dieselkostnader på 100 000 kronor i månaden, kan en höjning av priset på 50 öre äta upp hela vinsten”, konstaterar han.

av Elina Sorri
2015-11-10