Perslundaskolan fylldes av besökare under invigningen

Perslundaskolan fylldes av besökare under invigningen

Här kan du läsa Prins Daniels hyllade tal till Ockelboborna

I tisdags kväll, 16 februari, invigdes Perslundaskolan med Öppet Hus för allmänheten och invigningsceremoni på skolgården.
Arrangemanget blev en stor succé, över 2 000 personer beräknas ha kommit för att titta på skolan – och se Prins Daniel inviga den.
Prins Daniel höll ett mycket hyllat och uppskattat tal under invigningen. För dem som inte var på plats, eller följde livesändningen via media, publicerar vi talet här nedan. 
(Fotot ovan: Kungahuset) 


Kära Ockelbovänner!
Det känns väldigt speciellt för mig att få komma hit i dag, att få komma tillbaks till sin gamla skola och se den nu när det har blivit så här fin. Jag vill börja med att gratulera er, stort grattis!
För alla oss som har vuxit upp här i Ockelbo, är Perslundaskolan en gemensam nämnare: Alla har gått här.
Och alla vi som har gått här har haft drömmar. En del drömmar, de har varit storslagna. Andra mer diffusa, men alla har vi haft drömmar. En bra skola ger utrymme för drömmar, och för drömmar att växa.
Men en skola är så mycket mer. En skola är också en arbetsplats för er elever och lärare. Här får man lära sig att den egna insatsen gör skillnad, och att goda resultat kommer av hårt arbete. Precis som i livet för övrigt, inte alltid så himla kul och lättsamt men väldigt viktigt.

När jag tänker tillbaka på min tid här på Perslundaskolan, så inser jag att jag har väldigt många minnen. Många varma minnen.
Jag glömmer aldrig, när jag och mina klasskompisar, efter kemilektionerna, stod på ett rakt led, och framför oss stod våran utmärkte kemilärare Fredrik Wiklund. Och innan vi skulle gå ut på rast, då var det förhör med Fredrik. Då skulle man kunna kemiska formler, för att få gå på rast. Annars var det bara att ställa sig sist i kön. Ja, det låter lite tufft kanske, men det var inte helt fel.
Jag kan också minnas ljudet av studsande basketbollar i gympasalen härborta - mycket glädje.

Men framför allt kommer jag ihåg känslan, och lyckan, över att vara i ett sammanhang och ha en tillhörighet i en grupp med goda vänner. Det jag inte visste då, men som jag vet i dag, är att de här vännerna skulle följa mig resten av livet. Så tänk på det: Ta hand om era vänner.

Det finns också flera lärare som jag minns med tacksamhet, lärare som såg oss elever och bekräftade oss. Jag tror att vi vuxna generellt kan bli så mycket bättre på att se de yngre runt om oss, inte bara vår familj. En klapp på axeln, en positiv kommentar, eller bara ett varmt leende, kan betyda så mycket för en som har det svårt och känner sig ensam. Ja, det kan faktiskt förändra precis allting.
Ni lärare, ni är ju en av samhället absolut, om inte den viktigaste resursen, eller hur?

Det är ingen enkel uppgift ni har, och den är helt avgörande, för en individ, för människan, men också för ett samhälles utveckling och framtid.  Och det land som inte prioriterar skolan och inte är vän med sina lärare, kommer aldrig att lyckas.
Därför ger den här satsningen så mycket hopp och framtidstro.

Och framtidstro mina vänner, det tror jag är något som är särskilt viktigt på mindre orter, som Ockelbo.
Det pratas väldigt mycket nu om att städerna är de platser man ska vara på. Att globalisering och urbanisering skapar nav kring snabbväxande städer. Och så är det.
Men det behöver inte betyda att landsbygden blir oviktig. Tvärtom så lär vi oss hela tiden att vi människor vi omprövar och omprioriterar vad som är viktigt i våra liv.
Och i takt med att städerna växer, kommer fler människor att söka alternativ, söka nya livsstilar och leta efter det som vi, vi som har vuxit upp här tar för givet: Den här starka gemenskapen, tilliten och inte minst att ha naturen inpå knuten.

Tänk vad härligt det är hörni, när man åker igenom samhället här…. Jag vet inte om ni känner igen er i det här, men jag brukar nästan bara hålla ratten med ena handen, för det är alltid någon man känner igen, eller man borde känna igen, eller som man hejar på i alla fall.
Nej, landsbygden har en framtid, men den kommer givetvis delvis att bero på vilket engagemang vilken vilja och driv det finns lokalt.
Att investera, som man har gjort här i skolan, det är en viktig och tydlig signal, till alla er som bor här, men också till dem som funderar på att flytta till Ockelbo: Här tror vi på framtiden! Här rustar vi skolan! Här investerar vi i de unga!
Det spelar roll.

Någonting annat som spelar roll, det är lite svårare att mäta. Det är vilken anda, vilken slags kultur som präglar en ort. Är det svårt eller lätt att flytta till orten? Känner man sig välkommen?
Bostäder och jobb, är givetvis centralt och otroligt viktigt. Men nånting som betyder väldigt mycket, är om man får komma in i gemenskapen. Får man vara med?
När jag tänker på Ockelbo, då tänker jag på ett samhälle, med en kultur, där det finns en omtanke.
Här bryr man sig om varann, här vill man att det ska gå bra för andra. Fortsätt med det, för det är så otroligt, otroligt viktigt.

Och hur ser man på den som satsar sina pengar och tid på att starta företag? Är det någonting positivt? Är det någonting konstigt?
Jag hoppas, att i framtiden, många av er elever här, ska söka lyckan och testa på att starta ett företag. För det kommer att behövas fler såna som Erik Lundgren. Kommer ni ihåg honom, som gjorde båtar och snöskotrar, som sålde dem i hela Norden? Och fler som Lars Krantz, som har skapat en så otroligt trädgård, och som har blivit så erkänd, och verkligen satt Ockelbo på kartan. Och jag tänker på entreprenörer som Pernilla Hålén som med sitt företag skapat arbetstillfällen för över 400 personer.
Och sen har vi alla eldsjälar inom idrottsrörelsen och andra organisationer, eldsjälar som Mackan Hammarström och Johan Stark med flera med flera, som betyder så otroligt mycket.
Det finns mycket att tro på och kämpa för här i Ockelbo.

I dag kom jag med bilen från Gävle där jag hade varit på Bosse Starks skola - det var otroligt roligt för mig att hälsa på Bosse och hans klasskamrater.
Men när jag kom inrullande här i samhället, så fick jag en sån där härlig känsla som jag alltid får när jag börjar närma mig hemmet; ni känner igen det här.
Då kom jag att tänka på en sång, som skrevs av ett band från Norrland, jag tror de bildades på 70-talet. Nu ser jag att några vrider på sig och tror att jag ska börja sjunga men så illa är det inte…
Men i texten i den här sången, i en av refrängerna, då sjunger man:
Det är här man känner var stigarna går, man vet som är släkt med vem
Det är här man vet var gäddorna står, det är hit man kommer när man kommer hem
(Rader ur "Det är hit man kommer när man kommer hem" med Euskefeurat, vår anm)

Det är så, kära Ockelbobor, jag känner när jag kommer till Ockelbo.
Tack för att jag är välkommen tillbaka. Tack så mycket!
Jag känner mig väldigt stolt över att ha fått den här äran att vara här i kväll.
Men jag känner mig än stoltare över att vara härifrån.
Det är här i Ockelbo mina värderingar har grundats.
Jag har bott i Ockelbo, och Ockelbo kommer alltid att bo i mig.

Med de här orden så skulle jag vilja förklara nya Perslundaskolan invigd!