Cykling i Jädraås

Jädraås runt på en mountainbike

Svettig tur på trendig MTB med guide i historisk miljö

Vi är fyra nyfikna med helt olika cykelbakgrund – en av oss cyklar ofta och mycket, gärna i skogen på sin mountainbike. Två av oss cyklar lite grann på hybridcyklar, och då mest på landsväg. Den fjärde cyklar endast om det är nödvändigt. Och då motvilligt och på en kärringsnurra.
Henrik Lingman som är vår guide för dagen har därmed ett svårt läge – att hitta en tur som tilltalar och utmanar oss alla fyra.

Henrik Lingman bor i Gammelboning och driver det egna företaget Lingman ute och cyklar. Han hyr ut cyklar och anordnar guidade turer i hela Ockelbo.
Vi har bokat vår tur via Destination Jädraås där Susanne Dannberg som driver herrgården har ansvarat för att boka in en lagom tur åt oss med Henrik.
Hon har också ordnat matsäck och lunch åt oss i herrgården.
”Vi hjälper gärna till att tipsa om olika turer för vandring, cykling, paddling med mera. Och sätter så klart ihop paket som passar utifrån de önskemål man har”, säger Susanne Dannberg.

Cyklarna är anpassade för oss och hur långa vi är, de är välutrustade och naturligtvis får vi med varsin hjälm.
Henrik går igenom cyklarna och berättar om både bromsar och växlar. Han berättar också lite om turen vi ska ta. Han lovar både snåriga trixiga skogsstigar och lite större öppna vägar med grus- och sandunderlag. Förutom en naturupplevelse väntar industrihistoria med Jädraås järnbruk runt knuten.

När det är dags att trampa i väg kikar vi med lite skräck på termometern – 32 grader i skuggan, strax innan klockan 10 på morgonen.
”Det lär bli hett”, konstaterar någon.
”Men myggfritt”, tillägger Henrik Lingman med ett leende och konstaterar att myggen nog annars hade trivts bra i skogspartierna vi ska ta oss igenom.

Vi kör direkt förbi Hyttan och Smedjan och får en kort introduktion till Jädraås bruk som anlades 1857 och vars verksamhet las ned på 1930-talet.
Därefter väntar kärleksstigen  och småskumpig skoterled mot Gammelboning. Kyrkvägen nästa till Flaxodarna.
Vi stannar till under turen och ser en del tecken på Jädraås industrihistoria. Vi passerar kolbottnar längs vägen och vi passar på att dricka ordentligt när vi stannar för att se oss omkring.

En nedförsbacke, där det sticker upp rötter och stenar i den smala slingriga stigen, tvingar den mest hariga av oss i gänget att kliva av och leda cykeln ett par meter.
Vi får också känna på en rejäl uppförsbacke där det blir ritkigt tungt och vi får växla ned på de riktigt låga växlarna för att orka sitta ned på sadeln.

Efter backen väntar en lång härlig utförskörning.
”Nu kan ni ladda på och köra riktigt fort”, säger Henrik med ett spjuveraktigt leende och tipsar om att hålla upp blicken en bra bit fram för att se vad som väntar längs den slingriga stigen och kunna parera eventuella hinder.
”Wow – skitroligt. Det gick ju riktigt fort”, konstaterar den med mest äventyrslusta i sällskapet. Lite puls får man när cykeln skumpar fram i rasande fart. Man förstår varför Henrik Lingman tipsar om att man ska försöka slappna av i armarna.
”Inte blåhålla styret - det blir jobbigt i längden”.
Alldeles riktigt. Det blir jättejobbigt och man får sockerdricka i nävarna om man håller för hårt.

Hemfärden går över den gamla banvallen, Kråkbanan, där underlaget består av ett ganska redigt lager sand. Benen är redan tunga och det gäller att trampa på för att inte sjunka ned i den ljusa, lena och mjuka sanden.
”Som kvicksand”, muttrar den av oss som haft det tyngst sista biten hem.
Det flåsas rejält den sista biten i sanden och utan träd och skog och den så eftertraktade skuggan är det rejält varmt.

Så uppenbarar sig en skogsdunge och fotografen försöker i farten stoppa kameran i ryggsäcken på en av de mer erfarna cyklisterna.
Då kommer den, vurpan, som vi undvikit in i det sista. Tittar ned på knäna – vid en första anblick ser det illa ut. Knäna, och armen, är kladdiga i lila-röd färg. Vurpan slutade i ett blåbärsris, färgen på knäna kommer från de mosade blåbären under cykeln. Skönt.

På’t igen bara. Vidare förbi Jädraås station och vi är nu nära startpositionen, som också är vårt slutmål, Jädraås herrgård, där Susanne Dannberg glatt hälsar oss välkomna tillbaka. En lunchpåse med frukt och baguette väntar. Fast kanske mest är det doppet i Jädraån som hägrar. Vattnet är lagom varmt och vi pustar ut på bryggan i solen.

 


Kontaktinformation